"Hjärtat, du förstår att det här kan vara den sista gången vi äter frukost ihop va?"

Det gjorde så ont i mig varje gång, varenda gång jag insåg att du inte såg den framtid jag såg.

"Jag kommer tillbaka till dig, jag lovar. Jag älskar dig."

Jag visste att det var tomma ord redan då, du ljög inte men du ville inte heller se mig gråta. Dock kom du tillbaka för något för nu stod du framför mig igen, med ett skamset leende på läpparna. Det var inte för mig, jag vet, och för vad du kom tillbaka kommer jag nog aldrig få veta för nu är vi bekanta.
Ovant. Ovant att vara bekant med någon som man lärde känna direkt första gången vi sågs.
Jag känner dig till namn och vi hälsar väl lätt på varandra om vi möts i vår stad, men jag kommer nog aldrig mer få veta vad som rör sig i ditt huvud.

Det kom inget förlåt och jag väntade mig inget förlåt. Fast ett förlåt hade ändå varit en positiv överraskning.
För ett förlåt hade du fått mina tankar, precis som du fick dem för en femma första gången.

Dock har jag inte råd med gymkort för tillfället så jag använder mig av apparna runkeeper, shapeup och träningspass!
Kommer köra varannan dag löppass och varannan dag powerwalk!

Styrkeshemat ser ut som följer:
Måndag: vila
Tisdag: ben & rumpa
Onsdag helkropp
Torsdag: mage
Fredag: axlar & armar
Lördag: ben & rumpa
Fredag: helkropp

Lets do this!!

Är det bara jag eller har feministerna tagit det för långt? Hörde att feminister i Berlin prosterar vilt mot Barbie dollhouse-utställningen. I utställningen får besökare gå runt i det som vi kommer ihåg som Barbies hus. Jag förstår att Barbie förmedlar ett osunt ideal till unga flickor men jag vet inte om det förmedlar ett särskilt sunt ideal att bränna Barbies på kors heller (som det står i artikeln).

I mitt tycke borde människan tillsammans kämpa för jämlikhet istället för att framhäva ett enskilt kön. Visst är det kvinnorna som lider till största delen, runt om i världen, jag ser inte detta problem i Sverige. Kanske har jag inte kommit upp i de lönenivåer som kampen om jämställd lön kämpar för men i mitt fall har jag aldrig tjänat mindre än en man, snarare tvärtom..

Vidare tycker jag att; okej, det är fel att kvinnor och män framställs olika i media (reklamer och dyl.) men, företag vill tjäna pengar, det är tyvärr så det är. Sex säljer och i de flesta sexuella förhållande är det mannen som vid samlaget är dominant. Sen tycker jag att de flesta kläd och smink-företag "glömmer" bort männen då majoriteten framhäver främst kvinnors skönhet och behov.

Man måste även komma ihåg att fördomar föder fördomar. Bara för att en tjej har tuperat, blondt hår och höga klackar betyder det inte att hon är dum eller helt bekymmersfri. Likadant är det för dig med piercing i läppen och svartfärgat hår som tror det här om henne. Nu säger jag inte att feminister är svarthåriga och piercade men ni förstår min princip.

Fördomar föder fördomar - vad jag enligt erfarenhet har märkt är det oftast de som tror att omgivningen har massa fördomar om dom som har värst fördomar själva.

Nu menar jag absolut inte att det inte är fel med hustrumisshandel, omskärelse på kvinnor, våldtäkter på små flickor i Sydafrika och med kvinnor som blir utnyttjade i porrbranschen.
Jag menar bara att det är precis lika fel med mansmisshandel, omskärelse på pojkar, våldtäkter på små pojkar och män som blir utnyttjade i exponerande syften.

Så istället för kvinnans rätt i samhället så kan vi kanske nu 93 år efter kvinnlig rösträtt börja kämpa för allas rätt i samhället.

Idag kom den dagen när jag på allvar kände att jag var över dig.
Jag kollade för sista gången din Facebook och jag kände mig glad för din skull. Du fann kärlek när du som minst letade och hon verkar vara en underbar människa.
Det är inte så att jag tror du kommer läsa den här texten, så det är inte så att jag vill bevisa för dig vilken "storsint" människa jag är. Det vet du redan höll jag på att säg.. Sanningen är du nog är den enda som känslomässigt vet hur storsint jag är, att jag aldrig gnäller eller skäller, jag är tolerant och håller mig på min kant.
Fast nu skulle ju texten inte handla om mig..
Du är och kommer alltid vara en av de där fantastiska människorna som kommit och gått i mitt liv. Jag kommer alltid minnas dig med glädje. Tack för alla minnen och vänskaper min bekantskap med dig gav.

Som en spark i magen eller en kortvarig blackout. Hon älskar dig antagligen på ett annat sätt än jag. Kanske vill hon föda dina barn eller resa med dig genom Asien. Jag planerade aldrig vårt liv tillsammans för jag visste att vi aldrig skulle ha något liv tillsammans. Ett tidsfördriv var vad jag var för dig och jag var alldeles upp över öronen förälskad för att se det.

Nu såg jag er kärlek som du lovade att jag aldrig skulle behöva se och jag tappade allt jag byggt upp på en tiondelssekund. Du har träffat någon och den här gången är du riktigt säker.

I veckan kom våren. Våren som jag brukar välkomna, i år vet jag inte varför den gör mig så deprimerad. Det finns inte en människa som intresserar mig, jag omger mig av de få fantastiska flickor som gör mig lite gladare för stunden. Ni tre är mina soulmates och jag älskar er mer än ni förstår.

Men sen när jag ligger här ensam långt åt fanders ut på landet så känns allt så äckligt grått. Solen skiner och det borde göra mig så glad, ack nej. Jag bara ligger här och är så fantastiskt trött på människor jag bara känner till namnet. Det är så ytligt och förutsägbart alltihop. Nu kommer våren, folk kommer köpa skinnjackor på Gina och pilotbrillor på HM, sätta sig utanför biblioteket med sin EH-latte och vara nöjda med att sitta där och snacka meningslös gojja. Sen kommer sommaren, människor kommer dra sig till Tylösand och afterbeachen och beklaga sig över vädret. Samma, odrägliga turister kommer äckla sig över hela staden och alla kommer vara nöjda över att staden äntligen vaknar till liv i några veckor.

Nej, just nu är jag världens mest bittra och cyniska människor och ni borde hålla er borta från mig.

roxinam heter jag på instagram om någon bryr sig.