rockzina

I veckan kom våren. Våren som jag brukar välkomna, i år vet jag inte varför den gör mig så deprimerad. Det finns inte en människa som intresserar mig, jag omger mig av de få fantastiska flickor som gör mig lite gladare för stunden. Ni tre är mina soulmates och jag älskar er mer än ni förstår.

Men sen när jag ligger här ensam långt åt fanders ut på landet så känns allt så äckligt grått. Solen skiner och det borde göra mig så glad, ack nej. Jag bara ligger här och är så fantastiskt trött på människor jag bara känner till namnet. Det är så ytligt och förutsägbart alltihop. Nu kommer våren, folk kommer köpa skinnjackor på Gina och pilotbrillor på HM, sätta sig utanför biblioteket med sin EH-latte och vara nöjda med att sitta där och snacka meningslös gojja. Sen kommer sommaren, människor kommer dra sig till Tylösand och afterbeachen och beklaga sig över vädret. Samma, odrägliga turister kommer äckla sig över hela staden och alla kommer vara nöjda över att staden äntligen vaknar till liv i några veckor.

Nej, just nu är jag världens mest bittra och cyniska människor och ni borde hålla er borta från mig.

roxinam heter jag på instagram om någon bryr sig.