rockzina

Min favorittid på dygnet har alltid varit natten. De där timmarna mellan midnatt och grynning, det är då jag är trygg. Under dessa timmar har jag upplevt många av mina livs bästa stunder. Mörker gör mig lugn i en värld så full av stress och måsten. Ofta är också människor ärligare på natten, som om de i mörkret vågar ta av sig sina masker. Det är i mörkret jag vill vräka ur mig alla dagens sorger och sanningar, det är då jag vill säga allt som jag annars aldrig får sagt.

Hur viktig en god natts sömn än är kommer den aldrig att vara bättre än att hitta något djupare inom sig. För det är det jag gör på natten, varje natt jag är uppe och bara stirrar ut i mörkret, tittar på en bra film eller har ett djupt samtal med en vän då känns det som en pusselbit i mig faller på plats.

I tryggheten av mörkret får jag alltid mina bästa ideér och är som mest kreativ.
I tryggheten av mörkret vågar jag stirra mina djupaste rädslor i vitögat och inse att de kanske inte är så farliga som dagens ljus gör dem. 

.. Terrorister. 

Jag har bara en liten fråga till er såkallade terrorister, varför bombar ni maraton och spränger tåg? Ni kapar flygplan och självmordsbombar, ni dödar oskyldiga människor när det faktiskt finns riktigt, riktigt onda människor där ute. Varför? 

Det finns människor i vår värld som tycker att tillgång till vatten inte är en mänsklig rättighet utan att jordens vattenresurser borde privatiseras så att ett enskilt bolag kan ta ut vinst på något som är livsnödvändigt. I Sydamerika äger detta bolag redan flera länders vattenresurser. Detta sker i länder som vi i västvärlden får höra inte har tillgång till rent vatten, där barn dör av bristen på tillgång. 

Så till alla terrorister därute? Kan ni inte göra världen en tjänst istället för otjänst och förstöra för de som verkligen förtjänar det? Jag ber er. 

 

Folk tror oftast att jag är en mes när det gäller killar, att jag inte vågar stå på mig, säga ifrån. Sanningen är att jag oftast inte bryr mig så mycket. Tycker jag att en människa är skön att vara med så hänger jag med den människan, sen bryr jag mig helt enkelt inte ifall den människan i andras ögon behandlar mig som skit. Det krävs väldigt mycket för att såra mig, jag tar helt enkelt väldigt sällan åt mig. 

 

Många tjejer jag känner tar åt sig av allt, om killen tittar på en annan tjej, om killen inte vill vara med henne, om killen inte svarar på sms. Jag vet inte om jag är såpass säker på mig själv att jag knappt märker såna här saker. 

Samtidigt är jag en människa som har mycket känslor, jag styrs av känslor, men väldigt sällan styrs jag av fjärilar i magen. Jag har helt enkelt svårt att bli kär.

 

You only need the light when it's burning low.

 

Mitt liv är just nu på hold, på paus & jag kan inte hitta den där jävla playknappen.

Jag vaknar varje förmiddag men jag ser ingen som helst poäng med att gå upp. Att försöka tänka ljust, - det löser sig, allt händer av en mening - , det börjar bli uttjatat och så jävla skrämmande. Tänk om det inte löser sig? Tänk om allt jag har upplevt i mitt liv har varit för intet?

 

Följ dina drömmar säger dem, du bestämmer ditt eget öde och bla bla bla... Jag vet inte ens vad mina drömmar är, jag vet inte vad jag vill, vem jag är eller inte ens vad jag vill göra om tio år. 

 

Resa då? Jo klart jag vill resa, men jag är så fruktansvärt rädd för allt som ska hända hemma när jag är borta. Om någon släktning dör eller blir sjuk eller om min ponny blir allvarligt sjuk, vad händer då? Om jag är tusentals mil borta? Tänk inte så säger ni säkert då. Men det är så jag tänker. Jag har alltid haft känslorna utanpå kroppen. Jag börjar gråta för allt, ibland börjar jag gråta för ingenting. Mitt humör går väldigt upp och ner, en timme kan jag vara världens gladaste och i nästa kan jag sitta och ha världens ångestattack.

 

Så nu är jag bara, jag finns bara, i väntan på att något slags ljus ska dyka upp. Jag söker i genomsnitt 5 jobb per dag utan resultat. 

Någonting måste hända, jag vet bara inte vad.

 

Jag är tömd på tårar, jag har inte andats på 4 dagar och min hjärna går på övervarv.

Trots det är du fortfarande det bästa, du kommer alltid vara det bästa. Önskar bara att du var den bästa med mig.

Alla tror att det är ett tråkigt jobb, men ne, allt bli vad man gör det till.

att det alltid var på dina villkor.

Jag tröttnade på att du alltid, alltid, alltid ser ner på

andras liv och val, trots ditt eviga tjat om hur fördomsfri du är.

Jag tröttnade på att du alltid tjatar om hur ärlig du är och att du

aldrig snackar skit, trots att det är det enda du gör.

Det är inget medvetet val, att det blivit såhär.

Det var väl mitt undermedvetna som styrde mig bortåt,

för någonstans inom mig visste jag nog att jag i längden

inte skulle må bra av dina pikar.

Dagen har jag spenderat pluggandes utomhus med en väldigt fin vän.

Fastän du inte är "min" kan jag inte hjälpa att jag suger i mig varje fint ord du säger som en svamp.

Fastän du inte är "min" kan jag inte hjälpa att varje kyss du ger mig ger mig stötar.

Fastän du inte är "min" kan jag inte hjälpa att jag ler varje gång jag går ifrån dig.

Fastän du inte är "min" kan jag inte hjälpa att jag lyser upp varje gång du går in i rummet.

Men jag försöker spela oberörd och inte hålla dig för hårt för då vet jag att du försvinner på nolltid.

Och det är väl just det som gör det här så speciellt, som gör att jag njuter lite extra av verje sekund jag tillbringar med dig, att jag inte vet hur länge till det varar.

Dessutom är det mycket sol och jag bjuder på en försmak av sommaren:

Det är en sån vecka när minsta lilla ord,

minsta lilla blick kan få mig att sätta mig

och stirra ut ingenting i timmar och bara

låta allting falla.

Det är en sån vecka då jag bara behöver

skölja ur, låta allting flyta ut.

Det är en sån vecka då jag kan gå från

strålande glad till sönderslitet trasig på

bara ett ögonblick.

Det är en sån vecka då jag blir klängig,

gosig och matt. Eller blir jag förvånansvärt

självständig, stark och pigg.

Det är en sån vecka när jag egentligen behöver

låsa in mig med dig i flera timmar och bara andas

i samma takt en stund.

Det är med andra ord en helt vanlig vecka.

Hejdå!!

Jag måste.

Jag ska.

Jag vill inte.

Jag borde inte.

Jag måste inte.

Jag ska inte.

Jag vill.