arg på mig själv.
Nu ska jag fan ta mig skärpa mig. Jag kan bättre än såhär.
Skrivet i mars 2008:
Efter en lång tid av enkelriktat vägval skymtar jag nu en förändring.
Någonting stort. En förändring som kan förändra livet på ett positivt eller negativt sätt. Jag känner att valet har stor betydelse för min framtid och jag vet att när jag väl väljer en av vägarna kan jag aldrig gå tillbaka och vara den samma. Vem vet, vid en av vägarna väntar kanske en liftare som är min framtide man eller kanske en bilolycka där mitt liv får ett abrupt slut. Ingen kan veta. Samtidigt infinner den där pirrande känslan av nyfikenhet sig i magen och jag känner ett förvånansvärt lugn.
Jag tänker att jag kan ju stanna kvar där jag står nu och slå upp ett tält eller till och med bygga en liten stuga. Fast, det skulle ju kännas fegt att inte chansa. Att inte våga slänga sig ut över kanten och se vad som väntar där.
- Så står jag länge och funderar innan jag bestämmer mig för något nytt, något spännande.
Jag klättrar över staket till vänster och går sakta ut mot skogen, ut ur bilden. Jag plöjer sakta upp min egen väg och jag känner att jag gjorde rätt.
- Roxina Möller, mars 2008
Någonting stort. En förändring som kan förändra livet på ett positivt eller negativt sätt. Jag känner att valet har stor betydelse för min framtid och jag vet att när jag väl väljer en av vägarna kan jag aldrig gå tillbaka och vara den samma. Vem vet, vid en av vägarna väntar kanske en liftare som är min framtide man eller kanske en bilolycka där mitt liv får ett abrupt slut. Ingen kan veta. Samtidigt infinner den där pirrande känslan av nyfikenhet sig i magen och jag känner ett förvånansvärt lugn.
Jag tänker att jag kan ju stanna kvar där jag står nu och slå upp ett tält eller till och med bygga en liten stuga. Fast, det skulle ju kännas fegt att inte chansa. Att inte våga slänga sig ut över kanten och se vad som väntar där.
- Så står jag länge och funderar innan jag bestämmer mig för något nytt, något spännande.
Jag klättrar över staket till vänster och går sakta ut mot skogen, ut ur bilden. Jag plöjer sakta upp min egen väg och jag känner att jag gjorde rätt.
- Roxina Möller, mars 2008
Kommentarer
Trackback
